Nyår i Yokohama

Nyårsafton firade vi med en lugn hemmakväll med en knorr på slutet. Tidigare i veckan hade vi inhandlat både fläskfile och vin, och kanal 311 visade filmen Notting Hill klockan nio, så det var upplagt för en riktigt mysig nyårafton.

Martin fick en glad överraskning när Ida ringde för att önska gott nytt år. Och vi pratade även med våra familjer tvärs över halva jordklotet. När klockan blev runt sju var det äntligen dags att börja laga mat. Vi hade hittat jättebillig fläskfilé på en stormarknad i Honmoku. I köttdisken på Union där vi vanligtvis handlar, kostar kött mellan 500 och 2500 kr kilot. Köttfärs kan man få för mellan 100 och 300 kr kilot. Så när fläskfilén för 100 kr kilot dök upp, högg vi den direkt.

Till fläskfilén gjorde vi champinjonsås och klyftpotatis, och provade för första gången att laga mat i våran gasugn. Förutom kruxet med att räkna om från Fahrenheit till Celsius gick det strålande. Vi utnämnde oss själva till de bästa kockarna vi hittills träffat på i Japan (även om maten på julafton inte var så dum den heller).

Precis innan filmen började, gjorde Sandra en smaskig chokladsås som vi draperade över varsin tallrik gräddglass. Sen sjönk vi ner i soffan och tillbringade ett par timmar med att titta på när Julia Roberts gjorde sitt bästa för att förvirra stackars Hugh Grant ända fram till det lyckliga slutet.

Eftersom midnatt närmade sig, begav vi oss ut på stan för att hitta närmaste tempel att tillbringa tolvslaget i. Men strömmen av japaner visade sig leda åt andra hållet, så vi ändrade raskt våra planer och följde den ner till hamnen istället. Där hade ett och annat tusental japaner samlats för att titta på fyrverkerierna ute över vattnet i Yokohama Bay.

Vid tolvslaget upplevde vi för första gången nedräkningen på japanska, och luften fylldes av en kakafoni av ljudet från skrikande japaner, smattrande fyrverkerier och brölande fartyg. Fartygen i hamnen lät sina mistlurar dåna i säkert fem minuter efter tolvslaget, och luften dallrade av bastonerna. Titta på filmerna så får ni höra precis hur det lät.

Sen gick vi hem, trötta men lyckliga.