Sandra:

Nu känns det ungefär som svensk högsommar här! Att gå i t-shirt är inget större problem, även om det fortfarnade är lite kallare på mornarna. Så på lunchen passade vi på att gå till parken som ligger närmast Ericsson för att äta vår bentolådor, för kanske sista gången det här året. Enligt experterna (japanerna alltså) kommer blommningen vara över på måndag. Jag har inte riktigt förstått om de kommer gå ut och njuta av våren även när körsbärsblommorna blommat över, eller om det bara är dennna enda vecka de faktiskt gör det.

Idag såg vi hur företagen skickat ut sina senast anställda för att muta in platsen där övriga ska komma och festa på senare under dagen. Under lunchen kom det dit lite fler, kanske för att hålla sällskap eller för att byta av. Trist att inte min sektion eller avdelning har varit ute på något sådant!

På kvällen var det dags för tjejmiddag igen, och eftersom det som vanligt är nere i Yokohama fick jag följa med Jeanette hem den här gången också. För mig skulle ju alternativet vara att åka hem och vända eller vara kvar på jobbet lite senare, så jag är så glad att Jeanette förbarmar sig över mig! Vi skulle sedan hem till en annan tjej som också jobbar på Ericsson, men i andra byggnaden. Det kändes lite pinsamt, för när vi kom dit hade hon inte kommit hem från jobbet än. Men hennes man var trevlig och bjöd in oss ändå. Kristina själv hade fastnat i Shin-Yokohama pga att tågen inte kom på en halvtimme. Det är ganska ovanligt i Japan, men ett stort problem för oss icke-japansktalande är ju att vi inte förstår infon som går ut. Så det är svårt att veta om det ska komma något tåg snart, eller om det hänt en stor olycka som satt hela trafiken ur spel. Oftast fungerar det dock att titta på de andra och göra likadant. Står de kvar kommer det troligen ett tåg ganska snart.

Vi kom till tjejmiddagen lite sent, och upptäckte att det bara var 4 till där. Förra gången var vi runt 15 stycken, så det kändes som om vi var väldigt få. Men det var visst skollov nu, och en hel del var bortresta eller har besök. Det blev i alla fall väldigt trevligt, jag åt hummer och revbensspjäll, med lite citronsorbet efter det. En fördel med att inte vara så många är ju att man kan höra vad alla säger, samtidigt som man ju ändå har chansen att prata i smågrupper.