Ett dygn bland zenmunkar och buddhistpräster

I helgen deltog vi allihop (Martin, Sandra och Anna och Anders, som var och hälsade på) i ett besök på zenbuddhistklostret Soji-ji i utkanten av Tokyo. Besöket var organiserat av Nordiska Kyrkokomittén i Tokyo, och ett trettiotal personer kom, varav de flesta också sov över på klostret. På programmet stod meditation, föreläsningar, rundvisning på klostret och att man skulle ha med sig.. vita tubsockar.

Munkarna visade sig vara jättetrevliga människor, med en massa humor och självdistans. Vi fick titta runt lite på klostret och prova på att meditera ett par tre gånger. Det var två föreläsningar av en zenmästare, som verkligen var rolig och karismatisk. Han förklarade lite vad zen är och berättade vad munkarnas roll är. Han beskrev dem ungefär som hippies, för de har tagit ett steg utanför samhället och lever enligt egna principer. De lever helt och hållet på gåvor från omvärlden. Han kallade Buddha för den ultimata hippien, eftersom han precis som hippies tog ett steg utanför samhällets ramar.

Vi blev omhändertagna av några munknoviser, som hjälpte oss med mat och organisation. Men värd för besöket var en nästan färdig munk som hör och häpna var norrman! Han kallade sig för Sozen Larsen och hade bot på klostret de senaste fem åren. Han höll i rundvisningen och berättade en massa om vad han varit med om.

På söndagmorgonen var det uppstigning i ottan, med zazen (meditation) kl 04.30 och mässa 05.00. En zenbuddhistmässa är en så formell tillställning att det kräver att deltagarna har vita tubsockor (!), det var därför vi skulle ta med såna. Mässan var en timme lång (det var den korta varianten) och var en ganska fantastisk upplevelse, med en massa action och mäktigt reciterande från munkarna. Syftet med mässan var att skänka lycka åt alla människor som har funnits, finns nu och kommer att finnas.

Det var svårt att meditera, enligt instruktionerna skulle man "enbart tänka på att inte tänka". Men det var omöjligt att sluta reflektera över vad som hände runt omkring en, även om man satt och mediterade inne i en ganska mörk, tysk lokal med en vägg precis framför näsan. Men roligt att prova på. Och det kändes bra att för en gång skull få vara med på riktigt istället för att bara titta på vad japanerna har för sig i olika sammanhang.

Vi hade det bra allihop, trots att vi led av lite sömnbrist när vi kom hem.