Idag hade vi bestämt oss för att göra en utflykt ner till Hakkeijima, en ö i södra delen av Yokohama. Vi hade läst på internet att man som ett alternativ till tåg kunde åka båt från Minato Mirai 21, vilket vi tänkte göra åtminstone på ditvägen. Som tur var glömde vi alla papper hemma och var tvungna att gå till turistinformationen vid Sakuragicho station, för båtturen hade lagts ner i april. Det blev alltså tåg ner istället, vilket kändes lite snopet.

Hakkeijima är en konstgjord ö med en nöjespark och "Aqua museum" som största attraktioner. Tex hade de en show som inte var helt olik den som visas på Kolmårdens delfinarium. De hade förutom de vanliga delfinerna även en sort som var lite mer trubbnosiga, både vita och lite mörkare grå. Efter shown gick vi runt och tittade på alla andra djur de hade där. Det kändes som om det var alldeles för mycket djur på för litet område, speciellt de stora djuren hade det väldigt trångt. Det fanns tex två isbjörnar, sjölejon, delfiner, hajar, sköldpaddor, sjöhästar, bläckfiskar, en mängd olika mindre fiskar, pingviner och sälar. De flesta hade sitt eget lilla utrymme, som sagt i vårt tycke alldeles för små.

Efter att stärkt oss med lite mat skulle vi prova på den stora berg- och dalbanan, men den var inte alls lika kul som Lisebergsbanan! Visserligen var den här lite större, men det gick mest runt och gav inte alls en hisnande känsla som en berg-och dalbana ska ge. Båda två var lite vimmelkantiga när vi kom ut, och bilden som tagits under turen visade inte på några glada miner. Dessutom var det verkligen inte gjort för europeer med långa ben, det var knappt vi lyckades krångla oss i och ur sätena.

Vi provade sedan på Vikingaskeppet, något Sandra tjatat om sedan vi såg att det skulle finnas. Ormen Långe var nämligen något av en favorit innan Liseberg bestämde sig för att ta bort den. Men det visade att åldern börjar ta ut sin rätt, hon var tvungen att blunda lite då och då under själva åkturen, och satt och funderade lite över hur säkerheten på sånt är i Japan... Vi hann även med ett utkikstorn, bläckfisken och att titta på när en hel musikkår övade på att springa runt i olika formationer. En annan attraktion som vi inte provade men fascinerade tittade på säkert i en halvtimme var när en slags båt åkte rakt ner och sedan bara plumsade ut i vattnet. Detta låter kanske inte så intressant, men så var det inte heller själva åkandet som var intressant. Det var sättet de drog tillbaka båtarna på och killarna som gjorde det. Längst fram på båten stod det en nämligen kille, som hoppade upp precis när båten slog i vattnet. Sedan plockade han fram en lång pinne och STAKADE tillbaka båten, vilket såg ut att vara ett ganska tungt jobb. Efter att släppt av passagerarna backade de sedan in båten i fållan och hakade fast en krok som sakta drog upp båten. Själva färden nerför tog inte många sekunder, men det tog åtskilliga minuter mellan åkturerna då det bara var två båtar.

Vi hade egentligen tänkt att stanna och titta på fyrverkeriet på kvällen, men ville inte stanna kvar så länge. Istället tog vi tåget tillbaka till Sakuragicho och gick på en restaurang vi blivit förtjusta i när vi bodde på hotell. Det var ganska skönt att inte komma hem alltför sent, dagen därpå var ju jobbardag för båda två. Innan vi gick och la oss ringde Sandra sin vana trogen till Linda och sina föräldrar. Föräldrarna var inte hemma, men Linda kunde berätta att Anna och Tobias hade fått en liten pojke den 31 juli. Hanna var som vanligt lite bekymrad över att det var kväll hos oss, men middagstid hos dem, men annars var allt bara bra med dem.