Martin:

År 1222 infångades en sjöjungfru i havet utanför Fukuoka. Det togs som ett tecken på att Japan skulle vara för evigt, och de finurliga små japanerna begravde därför den stackars sjöjungfrun i ett tempel som då hette Ukinido. De trodde att sjöjungfrun kom från Ryugu ("Sjögudens palats") och de bytte därför namn på templet till Ryugu. Templet är också berömt för att en incident år 1480, då en präst vid namn Sogi kom på besök och höll en diktläsning där. Berättelsen om hans resa runt Kyushu (Japans södra ö) finns bevarade i skriften "Chikushi Travel Sketch".

Allt det där hade jag förstås inte haft en aning om, om det inte stått på en skylt utanför templet. Men det gav ju onekligen lite extra krydda åt den krumma lilla träbyggnaden. Jag vet inte om det är samma byggnad som står kvar nu åttahundra år efter att de fångade den arma sjöjunfrun, men att döma av dess utseende skulle det kunna vara så.

Templet stötte jag på på väg till Canal City, där jag gick på bio och såg filmen "Vertical Limit". Den handlade om en grupp människor som klättrar runt på K2 i Himalaya och råkade ut för olyckor stup i kvarten. Hyfsat spännande, men jag blev irriterad över att historien i stort sett byggde på att de (som skulle föreställa världens bästa klättrare) aldrig hade ordentliga säkringar. Jag är ju ingen expert på klättring, men sunt förnuft borde man ju inte slänga helt åt skogen bara för att man är på åttatusen meters höjd? Hrrm.

På kvällen åkte vi in till centrum igen för att få oss en bit mat. Jag och Sandra hade tänkt oss en kort sväng till någon av restaurangerna på tågstationen inte långt från hotellet, men Sako-san envisades med att ta med oss i taxi till en annan av sina favoritrestauranger. Det var en restaurang som serverade olika sorters japansk mat: tempura, yakitori, sushi, sashimi med mera. (Tempura är friterad mat, yakitori små grillspett, sushi är rå fisk med ris och sashimi är rå fisk utan ris).

Sako-san försökte få oss att äta lite mer vågad mat, men vi höll oss mest till yakitori, vilket är himla gott så länge man håller sig till vanlig kyckling och inte äter grillspett med brosk, skinn eller liknande. Men vi åt lite olika tempuravarianter och sashimi. Lite japanskt risvin, sake (uttalas "sacke"), smakade vi också. Sako avslutade med att beställa in nyligen avlivad bläckfisk, och där gick gränsen för vad Sandra ville prova på. Sako var lite besviken över att den inte rörde mer på sig än den gjorde, nu ryckte det bara lite i skinnet när han hällde soja på den.