Idag var det sista dagen ute hos kund för Sandra. Eftersom allt gått ganska bra, hade vi bokat om våra flygbiljetter till fredagkvällen. Från början skulle vi stannat till lördagen, men det kändes skönt att kunna få komma hem redan på fredagen. Det finns en hel del att göra här hemma också.

Martin passade på att klippa sig på förmiddagen. Resten av dagen spenderade han på och runt Fukuoka Bay. Han hade nämligen klart för sig att det är en hamnstad, men något vatten hade han inte sett till på hela veckan. Så efter lite trassel med bussarna kom han till hamnen och tog reda på hur färjorna gick och hur man köpte biljetter. På färjeterminalen kunde man beskåda ett gigantiskt akvarium med massor av fisksorter. Några småhajar, jättesköldpaddor och muränor hade de också lyckats klämma in. De hade dessutom en variant av fiskeautomaten (se sista bilden från den 31 januari) där man fångade humrar istället för fiskar.

Färjan gick bra, och med lite tur lyckades Martin ta sig med tåg tillbaka runt Fukuoka Bay och till flygplatsen där han mötte Sandra. Att flyga kändes en aning olustigt eftersom vi hört att två plan nästan krockat i luften en bit ifrån Tokyo i onsdags. Som tur var gick det visst relativt bra, även om en del som inte hade säkerhetsbälte på sig blivit skadade då det ena planet hade tvärdykt en bra bit. Som tur var gick vår resa hem bra!

På filmduken på japanska flygplan visar de omgivningen vid start och landning, så man kan sitta och se på hur piloten sköter sig. Detta är inte något Sandra tycker är speciellt kul, hon inte är överförtjust i att flyga, men samtidigt är det väldigt svårt att låta bli att titta på det. Vi flög jumbojet, det är ganska vanligt även på inrikesplanen här, inte riktigt som Skyways små plan mellan Linköping och Stockholm inte!

Väl framme i Tokyo och Haneda flygplats skulle vi ta en taxi hem. Det var inga problem att få tag på en taxi, det kom en strid ström av taxibilar som antingen skulle till Tokyo eller Yokohama. Däremot hade vi lite problem att förklara för vår taxichaufför var vi bodde. Först nöjde han sig med Denenchofu, men när vi sa numret till vårt hus förstod han inte alls (trots/på grund av att Martin försökte prata japanska). Eftersom de inte har direkta gatunamn är det lite besvärligt. Chauffören plockade fram en karta, men ville inte låta oss ta den och leta reda på vart vi skulle. Till slut sa vi namnet på vår närmaste pendeltågsstation och lotsade honom rätt därifrån. Och till slut lyckades vi faktiskt komma ända hem! Vi har kommit fram till att vi ska göra en bra karta som vi kan ge till taxichaufförer och de som ska komma och hälsa på oss, det verkar behövas.

När vi kom hem möttes vi av en överfull brevlåda. Vi brukar inte få jättemycket post, men under den här veckan hade vi fått två paket! Det ena hade inte fått plats i brevlådan, så det låg på farstutrappan. Paketen var från Anna (Sandras kompis) och från Martins mormor och morfar. Anna hade skickat en jättegullig ängel, som nu sitter och tittar ut över "matsalen" och vardagsrummet. I paketet från Martins mormor och morfar fanns en bok med noveller av japanska författare, det ska bli kul att läsa den.