Sandra:

Idag har varit en ganska vanlig arbetsdag, men lite roliga inslag har det varit under dagen. Tre av mina jobbarkompisar i Linköping är i Tokyo den här veckan, och en av dem (min fd projektledare Anders) kom med samma tåg som jag på väg till kontoret. Det är alltid roligt att få lite information om vad som händer på kontoret där hemma, speciellt som det ju troligen är dit jag ska återvända när jag känner mig färdig här. På lördag ska alla tre komma hem till oss på middag, vilket jag hoppas ska bli väldigt trevligt. Jag funderar lite på vad vi ska bjuda på, så att Martin ska kunna inhandla vad vi behöver, men har inte bestämt mig helt och hållet än. Något med kyckling tror jag i alla fall det blir.

Det tog lite tid att få ihop min reseräkning för förra veckan, det är lite andra bestämmelser här mot i Sverige. I Sverige hade jag dessutom ett program som hjälpte mig att räkna ut en del lämpliga värden, så att jag inte behövde fundera så mycket på t.ex traktamente. Men jag fick ett dokument av vår sekreterare och hoppas på att allt blev rätt.

På kvällen var jag på SWEAs årsmöte. SWEA står för Swedish Women`s Educational Association och är en organisation för svenska kvinnor som bor ute i vida världen. Jag tyckte det kunda vara roligt att lära känna lite nya tjejer, och tyckte det här var ett bra tillfälle. Och de jag satt tillsammans med verkade trevliga allihop, kanske kan vi hitta på något framöver. Tyvärr är det mesta av SWEAs program på vardagar och dagtid, så mycket av det kan jag inte vara med på. Men de hade ett program som kan vara bra som information för saker att titta på själv också, t.ex en orkidéfestival senare i februari som jag tittat på affischer om tidigare och inte förstått ett dugg av. Nu fick jag informationen på svenska, inte helt dumt!

En annan rolig sak på mötet var att jag träffade på frun till mina föräldrars grannes son. Pappa hade träffat på sonen i somras och fått deras visitkort, så jag har funderat på att ta kontakt med dem men inte kommit till skott tidigare. Eftersom de har ett ganska ovanligt efternamn förstod jag att det var rätt person, och då var jag ju tvungen att gå fram och prata med henne. Jag har aldrig träffat varken henne eller hennes man tidigare, de har bott drygt 4 år i Japan och en massa år i Holland innan det. Hon verkade väldigt trevlig och verkade sitta inne med en massa information om Japan, så jag ska försöka komma till skott och bjuda hem dem när allt börjar lugna ner sig på jobbet och vi har kommit i ordning hemma. Klockan hann bli halv 11 innan jag kom hem och då stod Martin med telefonluren för att ringa till mig.