Sandra:

Idag har jag mest ägnat mig åt att förbereda inför kvällen, då Anders, Stefan och Hosein från kontoret i Linköping, skulle komma på middag. Handla, städa, stryka lite, förbereda efterrätt (äppelpaj) och senare även huvudrätten. Jag hade bestämt mig för att bjuda på kyckling med cambozola, champinjoner, rödlök och ris. Jag var lite osäker på om jag skulle hitta allt eller om jag skulle behöva göra lite förändringar i receptet, men allt fanns på stormarknaden jag handlade på!

När jag kom hem efter att handlat klart hade jag fått kort från både mormor och Linda, på en lördag. Jag tror de har utdelning av post alla dagar här. Linda hade skickat med ett kort från Hannas födelsedagskalas, då jag, Hanna och Martin gjorde negerbollar. Martin stoppade en i munnen på Hanna, troligen med kommentaren att det här VERKLIGEN var den sista... Hon åt massor, men när man fyller år kan man väl få göra det. Man fyller ju inte tre år var dag. Jag blev så otroligt sugen, så jag var tvungen att göra lite egna negerbollar!

Jag hann ta det lite lugnt innan Anders ringde och undrade vilket hus vi egentligen bodde i. Jag hade tidigare i veckan ritat en tydlig och klar (???) karta åt dem, men de hade lyckats missa en väg så de var fortfarande en bit bort. Som tur var kunde vi tillsammans lista ut hur de skulle gå för att komma fram till korsningen jag placerat mig i. Tyvärr var inte Stefan med eftersom han inte kände sig riktigt frisk, men det var jättekul att träffa Anders och Hosein. Dessutom hade de med sig en massa godis (dajm, kexchoklad (från Catrine, tack Catrine!), marianne mm), så nu kan vi frossa i riktigt gott godis ett tag framöver! Visst finns det en del gott godis här också, men det är mest kända saker som M&M, toblerone och after eight och liknande som är goda. Ofta har mer inhemska godisar någon liten bismak.

Det var roligt att sitta och prata med dem och få lite uppdatering om vad som hänt hemma sedan jag åkte hit. Och så har vi äntligen fått besök i vårt hus, och eftersom vi fick en gästbok i julklapp av mamma tvingade jag dem att skriva i dem. Jag ska försöka komma ihåg att be alla som kommer hit att skriva i den, förhoppningsvis kommer det ju några under året, både hemifrån och lite folk som bor här i Japan! Det kan nog vara kul att ha senare i livet. Lite som den här dagboken, som ju kan vara kul att ha för att komma ihåg vad vi hade för oss här, när vi väl är tillbaka i Sverige.