Sandra:

Idag har jag gjort installationstester tillsammans med en av våra kunder. Han var lite frågvis och alla frågor hade jag inte svar på, men det känns ändå som om allt flutit på ganska bra. Vi ligger före schemat och det är ju aldrig dumt!

Martin har kommit hit också nu, och vi fick en inbjudan att gå ut och äta med två av killarna på Ericssons kontor här. Så efter att jag och Peng hämtat upp Martin vid hotellet tog vi en sväng förbi Ericssons kontor och hämtade upp dem där. Det är ju alltid kul att gå ut med "lokalbefolkningen", så kan man få lite tips om specialiteter för just det här stället. Efter att gått runt lite och letat efter en bra restaurang hittade de till slut en. Det var en sån där man fick sitta på golvet och äta, lite jobbigt i längden så det är tur att vi inte gör det varje dag. Fast då skulle vi förmodligen blivit vana vid det. Här fanns det i alla fall ryggstöd, något som ser rätt roligt ut, som om de glömt att sätta dit benen på en stol.

Kudo-san beställde in mat åt oss allihop, för menyn fanns bara på japanska. Och vad mat han beställde! Det verkar som om japaner alltid äter massor med olika saker, som vanligt var det både sashimi, tempura, och ett slags panerad kött/fisk/grönsaker. Dessutom fick vi in tofu med något som såg ut som genomskinlig spaghetti. De sa något om att det var gjort på stärkelse, det smakade dock inget speciellt, var bara lite segt till konsistensen.

Efteråt gick vi hem till hotellet, en skön promenad på runt en halvtimme. Hade inte klockan varit så mycket hade jag kunnat ta en extra sväng runt stan, för att gå ner maten lite mer. Martin fick införskaffa frukost, eftersom det inte ingår i hotellpriset. Det är rätt skönt att slippa springa ut och köpa frukost det första man gör på morgonen!

Martin:

Idag torsdag kom jag till Kanazawa, där Sandra varit hela veckan. Det är en liten stad med Japanska mått mätt, med runt en halv miljon invånare. Jag spankulerade runt lite på tågstationen (dit flygbussen tog mig) och pratade med turistinformationen om vad man kunde tänkas göra i Kanazawa i helgen. Det verkade finnas en hel del att titta på, men de tyckte att Kanazawa nästan inte hade tillräckligt med attraktioner för två dagars turistande. Men jag fick i alla fall en hel del matnyttiga tips om vad vi kunde tänkas hitta på.

Senare plockade Sandra och Peng-san (en jobbarkompis till Sandra) upp mig vid hotellet i en taxi som satte av i rasande fart genom smala gränder mot Ericssons lokalkontor. Där mötte vi tre lokalanställda japaner, varav två till slut lyckades slita sig från sina datorer och följa med oss för att äta. De tog oss till en restaurang som hade alla sorters tänkbar och otänkbar mat, där vi fick smaka en massa specialiteter från trakten. Bäst var den bakade potatisen som smakade precis som hemma och värst var de friterade klumparna av fiskmjölke.

Efter den digra måltiden tog vi en uppfriskande promenad tillbaka till hotellet och en god natts sömn.