Nattarbete

Sandra:

Det här har varit en verklig jobbig natt och dag, ja egentligen började det redan igår morse. För första gången den här veckan gick jag till jobbet, eftersom åtminstone vi på Ericsson har varit lediga, då vi har haft "Company Holiday". (Kanske är det alla företag i Japan som varit lediga åtminstone en del av veckan?) Förutom att jag har haft dygnet-runt support hela veckan. Eftersom jag har suttit inne mest hela veckan för att snabbt kunna koppla upp mig mot kundernas system om något skulle hända, tyckte jag det var riktigt skönt att få göra något annat. Solen sken i ögonen på mig på vägen till jobbet. Det gjorde den även när jag åkte hem från jobbet 24 timmar senare, dvs på lördagsmorgonen.

Det dök nämligen upp ett problem som jag, Peng-san och delvis även Sako-san jobbade med. Jag och Peng-san satt med det till klockan 7 på lördagmorgonen, och när vi gick hem trodde vi att problemet var löst. Sedan återstod "bara" för mig att försöka få all data som missades i en databas till rätt ställe. Så för att jobba med detta åkte jag tillbaka till kontoret vid 14-tiden. Men när jag väl kom dit visade det sig att felet kvarstod... Problemet blev efter mycket möda och några extra försök från Sako-sans sida att lösa det, till slut skickat till Europa för vidare utredning. När jag till sist kom hem vid 22 snåret var jag precis slut!

Då var jag dock lite extra tacksam för min käre make! När mitt huvud sprängde och jag var allmänt slutkörd, lagade han en god middag till mig och pysslade om mig lite. Det blev kycklingfiléer, äggnudlar, broccoli och en god sås till, inte alls dumt. Som tur var hade jag fått 10 timmars frist från min dygnet-runt support, så jag kunde sova ganska lugnt och skönt under natten.

Martin:

Om en vecka flyttar vi äntligen in i vårt egna hus och får våra saker från Sverige. Det känns som om mitt liv har gått på tomgång de senaste två veckorna enbart på grund av att vi inte kunnat flytta in än. Jag har inte velat börja läsa japanska här i Yokohama för att vi snart flyttar in till Tokyo. Jag har inte kunnat träna Aikido för att mina träningskläder kommer med containern, och jag har inte börjat jobba ordentligt, för att jag behöver datorn hemifrån.

Men nu ska det bli ändring på allt det. Jag ska verkligen ta mig i kragen och börja träffa lite folk, och röra lite mer på mig runt om stan. Det finns så otroligt mycket att titta på, men samtidigt är det enormt tröttsamt att hela tiden känna sig som en utomstående, att bara titta på vad andra gör och har gjort. Jag skull mycket hellre vilja vara med om något äkta, göra saker som inte bara är ägnade åt att fördriva tiden.

Så man kan väl säga att jag inte riktigt kommit på plats än i livet här i Japan, jag har en bit kvar innan jag hittat dit. Men det ska bli spännande att få börja träna Aikido och träffa folk från hela världen där, och roligt att få inreda vårt lilla hus.

Det är en liten fyrkantig skolåda på 110 kvadrat och två våningar, helt utan utsikt och med ett litet kök. Vi har tittat på mellan 20 och 30 lägenheter i Yokohama och Tokyo, men det här var det enda stället som vi verkligen kände i magen att det var rätt. Vi får ett jättestort ljust vardagsrum, fräscht parkettgolv i hela lägenheten och en balkong mot gatan. Men det som gör huset så mysigt är små detaljer, som små hyllor i trappan, skåpen i farstun (säger man farstu?) och stora garderober i hela huset. Det är byggt 1999, bara ett par år gammalt, och känns verkligen perfekt för oss. Välkommen att hälsa på!