Martin:

Fukuoka är egentligen inte en stad, utan två som har växt ihop. Så på många ställen såg man benämningen Fukuoka/Hakata, och på ännu fler enbart Hakata. När de växte samman var Fukuoka befolkad av fina adelsfamiljer medan Hakata var den folkliga delen. Det är ett arv som fortfarande kan märkas, till exempel heter flygplatsen Fukuoka men tågstationen Hakata.

Idag och igår har varit mycket bättre än söndagen, för mig i alla fall. Sandra har varit och jobbat förstås, medan jag fönstershoppat i det futuristiska Fukuoka centrum. Igår sken solen hela dagen. I en gigantisk galleria hittade jag dels en större turistbyrå med böcker och videofilmer man kunde titta på, och dels en konstgalleria som för närvarande inte har någon utställning, men däremot en filmfestival i miniformat med filmer om olika konstnärer.

Så jag betalade en femtiolapp för att titta på två filmer, en om en kontroversiell fotograf som heter Robert Mapplethorpe och en om en konstnärinna som heter Louise Bourgeois, båda tydligen hemskt berömda. De visar konstiga filmer hela veckan, så nu har jag i alla fall en utväg om det skulle regna resten av veckan. Det går en film om Björk jag i alla fall skulle vilja se.

Idag hittade jag till ett stort köpcentrum som heter Canal City. I gängse Fukuokastil har arkitekterna verkligen ansträngt sig för att åstadkomma något utöver det vanliga. Det finns inte en rät vinkel i Canal City, och de flesta ytor är rundade på ett eller annat håll. Som tur är var i alla fall golven plana nästan överallt. Canal City huserar det mesta man kan tänka sig i shoppingväg och dessutom en teater, Fukuoka City Theater, och en biograf med 13 salonger.

Tyvärr lyckades jag inte ta så mycket bra bilder på Canal City med digitalkameran, det skulle behövas ett vidvinkelobjektiv för att fånga hur det egentligen ser ut.

På kvällen var vi ute och åt med Sandras jobbarkompis Sako-san. Han tog med oss till en jättetrevlig ramenrestaurang en bit från en tunnelbanestation som heter Tenjin. Enligt honom var det den bästa i hela Fukuoka, vilket därmed borde göra den till den bästa i Japan eftersom Fukuoka enligt hörsägen har de bästa ramenrestaurangerna. Vi har alltså ätit på världens bästa ramenhak, eftersom det omöjligen kan finnas bättre utanför Japan. Som tur är finns det en systerrestaurang på nudelmuseet i Shin-Yokohama i närheten av Ericssonkontoret där Sandra jobbar. Restaurangen hette Ippu-do och de har till och med sin egen restaurangsida på webben.