Äntligen semester och hemresa!!! Nu väntar drygt 2 veckor hemma i Sverige tillsammans med familjen och förhoppningsvis en del vänner. Dagen blev lång, förutom då att dagen färlängdes 7 timmar på grund av tisdskillnaden, så gick vi upp vid 4.45 för att hinna ut till Narita i tid. Jag skulle hämta ut mina biljetter vid 8.40 trodde jag. Av någon anledning har jag hela tiden sagt att jag skulle åka vid 10.40 och således hämta ut biljetterna 2 timmar innan. Men när jag väl satt på bussen ut till Narita tittade jag bara för säkerhets skull en gång till på mina papper och upptäcker till min förskräckelse att jag skulle vara där vid 8.05 och att planet ska gå vid 10.05 istället. Så jag satt mer eller mindre och hoppade på bussen, som dock inte kom fram ett dugg snabbare för det.

Som tur var gjorde det ingenting och jag fick följa med flyget ändå! Jag var inte ens sist i incheckningen, men någon plats vid gången fanns det ju inte kvar. Resan till Frankfurt gick bra, även att det som vanligt är väldigt jobbigt med en 12-13 timmars lång flygresa. Men jag lyssnade lite på min nya CD-spelare och kikade lite på filmerna som visades, trots att det höll på att ge mig nackspärr då TVn satt precis snett ovanför min plats. Bytet i Frankfurt var väldigt lätt och jag behövde inte vänta mer än 2 timmar på flyget till Göteborg.

Väl framme i Göteborg stod mamma och pappa och väntade på mig, för att ta med mig ner till Espeviks camping utanför Varberg. Men de fick vänta ett tag eftersom min väska inte var med på flyget, och jag inte riktigt visste vart de skulle skicka den när den kom fram. Men jag hämtade in pappa så fick han tala om lite noggrannare var vi skulle finnas. Fastän klockan var 7 på kvällen gassade solen och jag längtade efter mina shorts som fanns i min resväska. Som tur var hade Linda och mamma lite kläder jag kunde låna innan min väska kom till rätta!

På Espeviks camping väntade hela familjen Käll, och det var otroligt kul att träffa alla igen. Speciellt glad blev jag när Hanna meddelade att hon saknat mig och att hon gillade mig! Lite trångt med 5 vuxna, 2 barn och 2 stora hundar i mammas och pappas husvagn, men ganska gemytligt ändå. Som tur var så var det ju varmt och skönt och vi behövde inte tränga ihop oss inne i husvagnen mer än när vi skulle sova. Men då fick pappa, Per och hundarna vara i förtältet ändå. Erik började i hängslafen över mig, men slutade alltid borta hos mamma, Linda och Hanna när han fått sitt nattmål.