Idag har jag bjudit hem Kimi, som var den som visade mig till träningslokalen i Musashi-Kosugi. Detta var en av anledningarna till att vi ägnat en del av dagen till städning, den andra var att det verkligen behövdes. Det är alltid skönt att verkligen få i ordning lite i huset!

Efter det var det dags att ordentligt börja fundera över vad vi skulle bjuda på. Eftersom Kimi inte äter kött blev det genast färre av mina vanliga bjudrätter att välja mellan... Men paj brukar ju vara gott både med och utan kött, så det fick det bli. Lite löksoppa till förrätt, och fruktsallad till efterrätt. Och så iväg och handla. Jag var rätt nöjd med mina val av rätter, eftersom så mycket kunde förberedas. Jag hämtade Kimi vid stationen och visade vägen hem.

Hon är väldigt lätt att prata med, och är dessutom väldigt bra på engelska vilket inte är så vanligt bland japaner. Men under middagen fick vi förklaringen till det, hon har nämligen pluggat 4 år i Canada. Vi hade det väldigt trevligt och pratade mest hela tiden, och Martin och jag passade även på att utnyttja att äntligen ha en japanska hemma. För några dagar sedan hittade vi nämligen ett papper på marken framför vårt hus och hade ingen aning om vad de konstiga tecknena betydde. Men vi tog in det för säkerhets skull, det kunde ju stå att det här bor några konstiga människor, passa på att kasta tomater på dem när ni får syns på dem... Det gjorde det dock inte, det handlade om att hundägarna som rastade hundarna utanför skulle plocka upp det hundarna kunde tänkas lämna efter sig. Det hade vi nog aldrig kunnat gissa på!

Efter att proppat i oss all mat och sett till att Kimi skrivit i vår gästbok. Dock i en riktig bok inte på internet... Alla som kommer hem till oss råkar ut för detta, det blir som ett trevligt minne i framtiden! Eftersom Kimi hela veckan pluggat intensivkurs i franska behövde hon åka hem rätt tidigt och för säkerhets skull förljde vi med henne tillbaka till stationen, det är inte alltid så lätt att hitta när det blivit mörkt ute. Dessutom behövde vi verkligen röra lite på oss!

Väl hemma igen hade jag bara en sak till jag skulle göra, att ringa och gratulera min syster som fyller år idag. Men hemma hos dem var det bara telefonsvarare, dock en väldigt gullig telefonsvarare, nämligen Hanna 3,5 år som säger att de inte är hemma. Som tur är gissade jag rätt när jag försökte med nästa ställe, hemma hos mamma och pappa. Där var de allihopa, så jag hann prata med både mamma, Hanna och Linda. Hanna skulle på tivoli berättade hon glatt, och Linda tog det lite lugnt inför barndopet som ska vara imorgon.