Sandra:

Äntligen hemma i Nässjö igen! Resan hit var inget vidare, men vad gör det när man får träffa familjen igen? Redan vid kl. 7.15 japansk tid åkte vi hemifrån. Martin följde mig upp till Tokyo station, för att se till att jag kom med bussen till Narita därifrån. Sedan följde en bussresa på 1.5 timme. Flyget skulle gå vid 12.40 så jag hade gott om tid på mig att strosa runt bland alla affärer, men tröttnade på det ganska snabbt.

Flyget kom iväg lite senare än planerat, det tog hur lång tid som helst att få in alla och komma iväg. Dessutom tyckte jag att boardingen påbörjades lite väl sent! Men vi skulle komma fram till London på planerad tid i alla fall enligt Kapten. Den 13 timmar långa flygresan mot London tillbingade jag till största delen med att äta, sova lite och titta på video. Det finns ju inte så mycket att göra. I London var det terminalbyte, men det gick väldigt smidigt och en del av väntetiden gick ju lite snabbare när man rör på sig.När alla väl kommit på flyget mot Köpenhamn, passade jag på att sova i en halvtimme, sedan gick det inte så bra. Väl framme i Köpenhamn skulle jag ta tåget över till Malmö där pappa väntade med bilen. Jag missade ett tåg eftersom min väska kom ganska sent, men strax före 23 svensk tid (dvs 7 på måndag morgon japansk tid...), träffade jag pappa. Jag var övertygad om att stackars pappa skulle få köra hem med mig sovande brevid, men eftersom vi hade så mycket att prata om lyckades vi hålla oss vakna båda två hela vägen hem. Dessutom hade mamma skickat med kanongoda räkmackor som vi festade på. Väl hemma i Nässjö vid 3-tiden hoppade jag glatt ur bilen och upptäckte att det var KALLT, ca -15 grader! Mamma vaknade när Rebecca (mina föräldrars ena hund) välkomnade mig, och vi hann i alla fall säga hej innan jag bara ville sova.

Men vid klockan 9 vaknade jag och mer eller mindre skuttade ur sängen, ivrig att få komma i form för att träffa Linda, Hanna och Erik. Familjen Käll har nyligen flyttat till en stor, fin villa i Nässjö, och den var jag också lite nyfiken på. Det var så roligt att få träffa dem och att få se den nya guldklimpen i familjen. Erik var bara två veckor, men redan stor och duktig. Hanna var lika sprallig som vanligt, och blev väldigt glad för sina presenter, en cd med blandade barnsånger och pärlor till små karottunderlägg. Dock blir det nog mest halsband av pärlorna till att börja med.

När mamma jobbat färdigt och vi ätit middag åkte vi på vattengympa. Det var första gången jag var med på det, men något jag länge funderat på att prova. Visserligen var jag lite trött, men var väldigt skönt att få röra lite på sig. Dessutom var det bara en halvtimme, så jag hann inte bli precis slutkörd.

Det är härligt att vara hemma och bara umgås med familjen igen. Eftersom det var en del snö ute, gick Linda, Hanna, Erik och jag en sväng till pulkabacken. Hanna tyckte dock att moster var dålig på att skjuta iväg henne, eftersom det bara blev snett... Erik sover jättegott så fort han kommer ut i sin vagn, tycker nog det är skönt med lite frisk luft han med. Och luften känns verkligen frisk i Sverige, även om jag mestadels inte lider så mycket av luften i Japan märktes en klar skillnad.